Träffa bebis
Ikväll fick jag träffa en liten 11-dagars gammal bebis i en halvtimme. Det var så ofantligt mysigt att det inte är klokt. Jag känner mig så galet glad och varm i kroppen då jag inser att jag kommer få en egen bebis (okej, nästan egen ;) Pär får väl rå om den lille lite han också då....)
Just nu infinner sig en märklig känsla i min kropp. Så många känslor. Jag är så förväntansfull och spänd inför morgondagens ultraljud, hoppas verkligen allt ser bra ut. Jag är så galet rädd om det lilla livet i min kropp och ber för allt här i världen att allt ska gå bra hela vägen.
Något som blir alltmer tydligt nu då bebisen känns mycket mer, är att jag inte är ensam någonstans längre. Varesig jag tar en dusch, diskar, käkar middag, ser film, sover, är ute och går, handlar, vad än jag gör så är bebisen i min mage och med mig. Jag blir så glad varje gång jag känner att den rör sig i magen, och ibland pratar jag för "mig själv" fast till bebisen bara för att det är så himla fint att den nu faktiskt hör när jag pratar.
Kärlekskärlekar. Tänkte skriva mycket mer men blev så förbaskat trött så godnatt på er kamrater
