S K O R P I O N S O L A R

Sprudlande lycka

Publicerad 2015-01-30 14:39:08 i Andra trimestern, Graviditet,

Jag får en allt mer växande sprudlande lycka i kroppen, dag för dag. Blir grinfärdig av vetskapen att jag har en liten människa i min kropp, älskar stunder jag vilar i sängen och känner hur aktiv bebisen blir, då brukar jag peta lite på magen och busa, snacka och sjunga. Det känns så himla varmt i kroppen att jag alltid har denna människa hos mig, och att vi snart får titta i varandras ögon. 😭

Inatt drömde jag att jag umgicks med mina tjejkompisar My Lena Vicky med fler och så tryckte bebisen med foten så pass mycket att liksom hela foten sträcktes utanför magen, alltså overkligt mycket haha! Det var sjukt, jag tog ett kort och så kittlade vi alla foten, det låter lite creepy men det var sjukt mysigt haha! 
Nåväl hur mår jag? Klassiska frågan som ofta har något nytt att komma med.
Jag mår dock som jag tidigare skrivit väldigt bra just nu. En ny sak (Eller två veckor gammal) som dock är lite olustig är att jag börjat få ont på höger sida just under bröstet på revbenet typ. Inte för att bebisen sparkar utan en känsla av att ibland bli väldigt öm där, som att jag får håll, gör ont då jag tar där likt blåmärke och känns som att jag vill sträcka ut armarna och att det ska släppa men funkar inte riktigt så. Det kommer ibland när jag ätit eller suttit stilla. Ibland gör det så ont så jag inte kan fortsätta med det jag gör (tex sitta och plugga). Men skönt är att det inte sitter i hela tiden, som mest har det suttit i kanske fyra timmar. 

Pär frågade här om dagen om det inte känns konstigt att ha en sån stor mage plötsligt. En konstig sak är att det inte känns så ofta. I samma stund som han frågade så var jag väldigt hungrig, just innan middag med en kurrandes mage och svarade då att just nu känner jag mig typ smal. Men så tittar jag ner och inser att jag har en stor boll på magen. Så min upplevelse än så länge är att det inte känns så pass mycket som jag trodde innan jag blev gravid. (därav anledning att jag ibland går in i folk när jag ska smyga förbi med min "slanka kropp") Fast det är klart att det inte är lika praktiskt att göra diverse saker och i de stunderna känns det lite märkligt, men samtidigt väldigt naturligt liksom:) Bild på mage då jag ligger (spilivink alltså😂)
Då jag sitter 

Och då jag står









Underbara trimester, förändringar, känslor, tankar

Publicerad 2015-01-27 23:54:50 i Andra trimestern, Graviditet,

Jag säger då det, underbara trimester.  

Första trimestern som varar från start av graviditet fram till vecka 14 var som ett hell. Jag kände så mycket den perioden. Till en början bara en ren ovana av hur pass mycket kroppen för var dag förändrades, att jag ständigt kände mig sjuk, till att upplevas som världens värsta baksmälla, dag ut och dag in där ingenting kändes roligt eller ens möjligt att göra. Just då gruvade jag för hur de kommande månaderna skulle bli, jag hade ju hört talas om de som kräkts och mått pyton Hela graviditeter. Skulle jag bli en av dom?! 
När jag därefter steg in i andra trimestern som varar från v.15 till v.28 ändrades allt. Redan nu har jag nästan glömt hur tuffa de första veckorna var både fysiskt och psykiskt. Idag är mitt enda riktiga problem foglossning, utöver det mår jag huuur bra som helst. Sådär att jag ibland nästan glömmer att jag är gravid. Självfallet händer det inte ofta eftersom mycket trots allt ser annorlunda ut i min vardag nu jämförelse med förr. Bortsett från hur foglossning förändrar många ting så påmins jag om att jag är gravid då jag till exempel ska ta på mig kläder och saker "plötsligt" inte passar, då jag ska knyta skor som en gång i tiden var nemas problemas men idag lite klurigt med en kula (ojoj som bara blir större o större ☺️), då jag "smidigt" bara ska gå förbi någon som sitter på en stol och inser att jag smeker min mage mot hens nacke(😳), då jag rör på kroppen (läs går till bilen, går upp för trappen eller vandrar till affären) och flåsar som aldrig förr, då jag sitter och pluggar i min tråkiga ensamhet och plötsligt dras till den underbara verkligheten då någonting bara sådär börjar röra på sig i min kropp,  då jag på kvällarna slänger av mig bh-n och istället tar på mig en av Pärs stora hoods och sedan känner hur blöt den plötsligt råkar bli Visstfan... Bröstmjölk.... Ja, när jag tänker efter så är det fan sjukt att jag trots allt ibland glömmer att jag är gravid☺️

Hur har jag förändrats psykiskt?
Ja, kanske inte så lätt att svara på alltid.
Men det jag åtminstone är medveten om som börjat ske nu i trim 2 är att jag blivit alltmer känslig gällande Pär. Känslig som i löjligt svartsjuk vissa dagar att tillochmed jag kan skratta åt det när det väl händer. 
Jag har även blivit mer bestämt och säker på min åsikt i olika situationer där jag i vanliga fall kanske valt att hålla tyst, inte hade reagerat osv, liksom lite mer jävlaranama i kroppen.
Dock har jag även blivit grymt mycket räddare för världen, för ondska, orolig att något ska hända oss. 
Jag funderar också ofta på hur jag idag som gravid skulle reagera om någon far illa tex blir misshandlad när jag råkar passera. Jag har förr alltid varit bra på att impulsivt våga gripa in i sådana  liknade situationer utan att alltid tänka på hur farligt mitt sätt att agera kan vara för min egen del. Idag då jag är gravid vet jag att olika typer av ingripanden som jag skulle gjort innan grav, skulle kunna vara hotande för barnet. Tanken att hamna i en sådan sits skrämmer därför mig, då jag inte vill passera utan att agera, men samtidigt måste tänka mig extra för i hur jag skulle välja att gripa in, då det inte bara är jag nu mera❤️ 
Jag har lättare till gråt då jag ser på diverse program på tv och har fått "ett känsligare hjärta" på så vis att jag känner att jag såras lättare och kan ta illa vid mig av kommentarer där jag egentligen vet att folk inte menar illa, men jag bara tar det så ändå. Helt enkelt lättare för att uppleva känslor med hela kroppen, glada som sorgsna.


Ett som är säkert är att känslor förstärks sedan jag blev gravid. Jag älskar min familj lite mer fastän jag inte trodde det ens var möjligt, jag känner enorm tacksamhet till saker runt omkring mig, jag och Pär har kommit varandra galet mycket närmare då en liten oss växer i min mage och jag känner en obeskrivlig förväntan inför min kommande uppgift som mamma till denna lilla krabat. Jag är väldigt glad och mår väldigt bra, det är en oförklarlig upplevelse att skapa ett liv. 
Bild tagen för någon vecka sedan då jag var nyvaken


Om

Min profilbild

Umeå, 25 år, mamma till Hedvig född 2015 i juni. Förskollärare som nu är mammaledig och bor i fjällen, Tärnaby med min familj. Älskar att vara mamma, fota, skriva, laga mat, måla, naturen, godis, skratt, familj, köra skoter, smoothie😋 Välkommen!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela