S K O R P I O N S O L A R

Jag vill påstå att en kan komma ganska långt genom tankens väg. Vrider och vänder en på sitt synsätt så blir det plötsligt lite enklare att hantera tuffa dagar. Jag har tex snart praktik vilket kommer kännas tufft, men den senaste veckan har jag bombat skallen med posivita saker kring det hela och plötsligt känns det inte lika krossande i hjärtat. Jag är beroende av positiva tankar. Jag älskar då jag kommer in i ett "flow" och allt tack vare dessa positiva tankar. Det kan handla om något så enkelt som att städa. Ja, jag älskar när jag hamnar i motivationsandan. Där är jag lite nu. Jag tänker på saker jag vill göra och jag försöker se möjligheter i att det går oavsett situation. Det är bara så extremt enkelt att hamna i fällan av att upptäcka hinder och då tappa all pepp, framför allt tänker jag nu då jag har ett barn. Saker tar tid och det är därför lätt att skippa; "äsch jag skiter i dagens träningspass, jag hinner inte", fastän min sjukgymnast tycker jag ska köra en gång om dagen. Jag försöker kasta dessa negativa, lata, bekväma tankar bara för att jag ofta är trött osv, jag vet ju att en blir piggare av att vara lite på g. Jag behöver komma in i det bara, få bort känslan av att det är ett jobbigt stick i vardagen till att det känns som på rutin, något jag gör utan att ens reflektera över det. 

 

Ja jag säger då det. Människor som lever loppan, som äventyrar, som tar för sig av dagarna och av livet, er ser jag upp till. I sommar har vi verkligen försökt kasta allt som kallas bekvämligheter framför aktivitet. Det känns bara som att det är så_extremt_enkelt att få till en vana att leva och bete sig på ett visst sätt, och när en väl fastat i det hamsterhjulet är det svårt att hoppa ur. Varken jag eller Pär vill hamna där. Vi vill kunna göra saker "trots att vi har en bebis", och hittills har det aldrig varit några problem. Det gäller bara att ha fantasi för att lösa diverse situationer som blir lite annorlunda med en liten en. 

 

Nä, mycket snack och liten verkstad. Nu ska jag ta tag i dagens träningspass. Detta pass är inte så avancerat som det låter. Tar liksom max 15 minuter och då drar jag ut på tiden (Vilar lite för mycket mellan varje set osv osv haha). Undrar ni vad det är jag gör så kan jag smått försöka förklara.
1. bäckenlyft

- Jag ligger på rygg med fötterna i marken (så benen blir vikta liksom), spänner skinkorna och pressar upp midjan långsamt mot taket lite snarlikt brygga, sedan låter jag midjan åka ner mot marken och innan den nuddar golvet så pressar jag upp igen. Hela tiden spända skinkor och mage. Sjukt oavancerat men jobbigt när en är otränad och har delade magmuskler.

- Jag ligger helt enkelt på golvet med fötterna på samma vis som här ovan, spänner nedre delen av magen och håller så i 20 sekunder, detta ska göras 5 ggr. Viktigt här att magen inte putar ut.

- Jag ligger på rygg, "håller in" magen/spänner den likt nr2, och har benen i 90 grader. Därefter "doppar" jag tårna i golvet framför, liksom så benen blir utsträckta, en fot åt gången. 

 

thats it. haha. Lagom start. Får liksom ligga på rygg i alla övningar (yes) och blir inte sådär slut att jag vill dö, blir inte ens svettig, ba lite varm, känns lite som lek. Perfekt start att bara få rutin på att "träna", för att sedan när magen blivit starkare kunna avancera till det hela allt eftersom; allt för att få tillbaka gamla kroppen och kanske till och med bli lite starkare i rygg osv, känns behövligt med en skruttunge i familjen. När jag gör dessa pass brukar Hedvig ligga bredvid mig och också sprattla och "träna" på sitt vis, goding. Allt blir lättare med lite sällskap, eller hur?:)

Som avslut ber jag nu er läsare att ta tag i något ni länge tänkt på göra men aldrig slutfört. Något som ni vet att ni kommer må bra av, jag vet att det finns något! En enkel liten sak eller något lite större som får bli en ny vana såhär då hösten kommer! Hejja hejja.