S K O R P I O N S O L A R

Igår var vi hos pärs syster och myste med hans mamma som är hemma från Göteborg, och hans syster och syskonbarn. Vi tog en tur med spark och pulka då de bor så härligt till, och guuuuud så mysigt det var! Fick verkligen rus i kroppen av minnen från då jag var liten och bodde i en mysig by. Åkte alltid spark på vintertid då, ibland tolkade jag efter vår hund och då jävlar gick det fort vill jag lova. Att bo på landet har gett mig så mycket! Massor med natur och skog att leka i, alltid mycket vinter när det väl är vintermånader, vänner som bor runt hörnet, egna gårdar att leka på, lite "alla känner till alla" så kan tänka mig att det är lugnande i hjärtat hos en förälder när barnen är ute och leker. Alla vet att jag var Sandströms barn till exempel och kunde hjälpa om något blivit tokigt, tex om jag gått vilse eller vad som. En gång tolkade jag med bob efter vår hund och så ramlade jag av och hunden (Matilda) sprang in  i djupa skogen. Då kom pappas polers och hjälpte till och hittade henne. Nä, alltså gud vad jag drömmer om den typen av liv i framtiden när pengarna börjar rulla in och vi kan köpa hus. Många kan anse att det är en frihet att bo nära stan och inte vara beroende av skjuts, men jag anser att det är en frihet att bo mitt i naturen. Jag har aldrig bott nära stan och därför har jag inte heller upplevt ett behov av att göra det. De få gånger vi åkte in till centrum så var det väldigt speciellt och jag gillar den tanken. En bondunge. Mitt behov var att kunna bygga kojor i alla skogar, känna till varje liten rinnande bäck, kunna vara ute länge utan rädsla, ha egen stor gård med träd att klättra i, sjöar att cykla och bada i, åka skridskor, skoter, bada vattenspridare, tälta överallt och ingenstans, rida häst och åka släde, osv osv. Jag tror att för min del så gjorde livet i en by mig till ett barn längre. Jag och min bästa vän Lena lekte länge länge länge. Vårt barnasinne höll sig aktivt tack vare vår miljö. Hade vi bott mer centralt tror jag vi uppfattat affärer, kläder och allt sånt mycket tidigare och påverkats av den typen av omgivning som är så "smittsam". Minns en gång då jag och Lena var i stan, att en tjej kom fram och sa "fjortisfitta" till oss och drog i en sak Lena hade på huvudet. Vi blev så sjukt chockade och rädd över vad det var för sätt att bete sig! Tack och lov fanns min mamma bara några meter bort så vi snabbade dit och sökte trygghet. Haha herrejissus:)  nu menar jag inte att alla stadsbor är så, neeej nej!!! men för oss kändes det som i en annan värld, och det gillar jag idag. Oj vad blev nu detta för inlägg? Mja, jag älskar byar och jag älskar min uppväxt och jag älskar vår gårdag då jag fick återuppleva en känsla från min barndom igen. ☺️👍